Först ett stort tack till YouMeAgency för en plats på förhandsvisningen av filmen. Studsade in med gamla vanliga T-shirt och Converse och tog plats på 6 raden på Saga biografen i 08-land.

Hade inte hört så mycket om 7x lika barn leka bäst utan det krävdes lite research för att förstå vad jag kunde förvänta mig. Besviken på att jag inte hittade officiella siten när jag Googlade titeln: 7x lika barn leka bäst! Hoppade in på den officiella siten via sf.se. Eftersom jag är en inbiten Larry Clark fan med tunga titlar som Kidz, Gummo, Ken Park och Bully så hade regissören Emil Jonsvik en tuff uppgift framför sig.

7X lika barn leka bäst utspelar sig i en förort någonstans i Stockholm med ungdomar i fokus som på ett eller annat sätt hamnar i trubbel. Filmatiseringen är en avmättad färgton och som för många kanske känns konstig men den lyfter fram den råa tonen i filmen på ett starkt sätt. Sedan kan man diskutera om den passar den stora duken...jag ser hellre att den hamnar på schemat på varenda skola i Sverige som en stark påminnelse!

7x lika barn leka bäst kan alla se

I fokus så hittar en av ungdomarna en laddad pistol som blir tankeväckaren i filmen. Kontroll, ensamhet, uppmärksamhet och hat är några av känslorna som tas upp på ett realistiskt sätt och jag kan känna igen mig från en tid av mitt liv där oro för vem man egentligen är och det knappa stödet från vuxna avsaknades (i alla fall som jag upplevde det som ungdom). Oavsett vilken stadsdel man kommer ifrån så har de flesta gått igenom faserna med starka minnen. Pistolens maktstatus går från hand till han och missbrukas på det ena eller det andra sättet av vilsna ungdomar tills det en dag inte finns en kula kvar att göra av med.

Varje scen i 7x lika barn leka bäst tar en med kyla och det är just det som är det stora problemet i filmen för min del. Det finns ingen riktig pause på det råa och kalla och helt plötsligt känns filmen konstlad. Det blir för mycket av det negativa i varje scen. Finns ingen ljusglimt även om en del scener ger en stark känsla av kamratskap så blir det på ett kyligt sätt.

Käftsmällen som behövs?

Filmen är underbar som fet käftsmäll för de ungdomar och vuxna som besitter hat nog att mobba andra och de som inte vågar ta klivet och säga ifrån när de ser mobbning. Efter filmen "Snabba Cash" så skulle varenda unge bli en gangster "Pang Pang du är död ge mig cashen". Efter denna så blir man ödmjuk och jag hoppas det ska öka på civilkuraget för ungdomar och vuxna. Som förälder så blir det en bra påminnelse, som ungdom är det en bra målande bild av vardagen. Alla kan gå och se filmen och bli berörd.

Brister i 7x lika barn leka bäst

Ett stort problem är att man i filmen fortfarande stoppar "förorten" i ett rått fack i samhället. Det finns så många förorter som kämpar hårt och har t.o.m tagit sig förbi många av de stora problemen och invånarna försöker hårt att inte hamna ett steg bakåt. För mig spelar det ingen roll vilken stadsdel man är från, problemen finns överallt. Se bara på filmen Ondskan som utspelar sig på en internatskola för rika. Samma mänskliga hat, samma typ av mobbning, vi är fortfarande bara människor. Det finns skit överallt oavsett vilket håll du tittar, oavsett vilken gata du står på! Hela filmen kan kännas som en öppen skolbok skriven på 90-talet om förorten. Storyn har en för logisk uppbyggnad runt problemen för att vara trovärdig känns det som. Det blir lite för lätt så här är det faktiskt vilket är ett för enkelt sätt att spegla komplexa problem på! Kanske är det för den ihållande kylan och råa tonen i alla situationer i 7x eller att såhär är det. Det borde finnas någon tvist som går emot logiken i filmen eftersom 7x lika barn leka bäst snabbt blir för beräklig.

Positiva med filmen
- Skådisarna känns naturliga
- Återspeglar en ungdoms känslomässiga vardag på ett realistiskt sätt
- Visar de brutala konsekvenserna av olika typer av mental misshandel.
- Gillar sista linen i filmen om vilket som är det verkliga vapnet

Negativa
- Storyn i 7x lika barn leka bäst känns ganska snabbt konstlad där både miljö och handling känns tagen från en skolbok om problemen i förorten.
- Finns ingen mikropause i den kyliga stämningen oavsett hur många mammakramar som ges. En bidragande faktor är färgtonen.
- Grynig och suddig bildkvalité så sitt långt bak i biografen, satt på rad 6 och det blev ganska snabbt svårt att fokusera.

Lite vad jag baserar min recension på:
Har jobbat med ungdomar i ca 14 års tid i alla tänkbara miljöer och kulturer (Både extremt jobbiga med större sociala problem än de i filmen och de i tradionella hemförhållanden) som volentär. Ungdomar är något som alltid har fascinerat mig. En del av livet som kommer sätta stor prägel på resten av livet där man mitt i allt kaos ska hitta sin egna väg att gå. Den ständiga kampen mot vuxenvärlden och försöken att själv stiga in i den är en konstig och helt vansinnig tid.

Tuvärr så har många vuxna inte "tid=ork=prioritet" oavsett sociala förhållanden att försöka se tillbaka på sin egna ungdom och förstå och faktiskt vara både proaktiva och kunna stötta upp på rätt sätt. Det krävs väldigt lite om man bara är ute i god tid för att styra upp en ungdom genom att öka självförtroendet, få de att hitta en meningsfull plats i vardagen och känna sig behövda på ett konstruktivt sätt. Samhället förändras men vi människor förändras väldigt lite i förhållande.