Adobe släpper in AI modeller som Nano Banana i Photoshop

Adobe har nyligen rullat ut stöd för externa AI‑modeller som Nano Banana från Google och Flux Kontext i Photoshop beta. På pappret kan detta tolkas som ett stort framsteg, ett öppnare, mer flexibelt Adobe som erkänner att deras egna AI‑verktyg kanske inte är bäst på allt. Men verkligheten är något helt annat. Istället för att öppna upp möjligheten för användare att koppla in sina egna API‑nycklar eller betala direkt till tredjepartstjänster, har Adobe byggt in dessa externa modeller i sitt eget slutna ekosystem. Och ja, du gissade rätt, allt körs genom deras eget kreditbaserade betalsystem. Det innebär att du som användare får betala Adobe för att använda någon annans modell, utan någon transparens eller frihet i hur du vill jobba.

Det här är inte bara en teknisk begränsning. Det är en tydlig signal om vem som vill kontrollera spelplanen. För frilansare, kreatörer och byråer som redan byggt arbetsflöden kring andra modeller och egna API‑lösningar är det här ett hårt slag. Adobe låtsas vara öppen, men håller samtidigt ett fast grepp om användarens plånbok och valfrihet.

Externa AI modeller i Photoshop men med Adobes koppel

Nu kan du som Photoshop‑användare välja mellan tre olika AI‑modeller i Generative Fill: Nano Banana från Google, Flux Kontext som fokuserar på att förstå och bevara scenens sammanhang, och såklart Firefly – Adobes egen modell. Det låter som valfrihet, men det är en illusion. Oavsett vilken modell du väljer betalar du med samma generative credits, och de hanteras enbart av Adobe.

Du kan inte koppla in din egen nyckel till Google Gemini eller något annat AI‑system. Adobe har placerat sig mitt i flödet, som en vägtull du alltid måste passera. För dig som företag eller frilansare betyder detta att du inte har möjlighet att själv optimera kostnaderna, byta modell efter behov eller integrera AI som en sömlös del av din pipeline. Det du får är en lösning som är snygg på ytan men stel, dyr och oflexibel i grunden.

Denna typ av kontroll riskerar att sakta ner innovation och tvinga kreatörer att anpassa sig efter Adobes affärsmodell istället för att bygga sina egna effektiva system. Istället för att stödja ett ekosystem där kreativitet och teknik får mötas fritt, har Adobe byggt ett digitalt Fort Knox.

Varför funkar inte deras egna Firefly som det ska?

Det här är kanske den mest smärtsamma punkten i hela diskussionen. Firefly lanserades som Adobes svar på den generativa AI‑boomen, ett verktyg som skulle vara skräddarsytt för kreatörer och garantera både kvalitet och kommersiell säkerhet. Men verkligheten har varit allt annat än stabil. Användare rapporterar ständiga felmeddelanden, genereringar som kraschar utan anledning, och ett system som ofta säger att dina generative credits är slut trots att du har ett aktivt abonnemang.

För företag som bygger upp arbetsflöden kring automatiserade bildgenereringar eller innehållsskapande i större skala är detta ett katastrofalt utgångsläge. Det går inte att lita på Firefly, och när alternativen (Nano Banana och Flux) äntligen blir tillgängliga tvingas du ändå köra dem genom samma ostabila system. Du betalar med samma credits, får samma begränsningar och är lika inlåst som innan. Adobe har alltså inte löst problemen, de har bara målat om ytan och det riktigt dåligt.

Fireflys bristande tillförlitlighet innebär att användare som redan börjat utforska andra AI‑plattformar nu får ett tydligt dilemma: gå tillbaka till Adobes kontrollerade värld, eller hitta sätt att bygga sina egna lösningar utanför Creative Cloud. Och med tanke på hur Adobe bygger in allt fler spärrar, är det bara en tidsfråga innan dessa egna vägar stängs helt.

Adobes kreditmodell kan bli deras fall

Det hade varit enkelt att tänka sig en framtid där Photoshop tillåter användare att själv välja AI‑modell, betala den direkt via sin egen API‑nyckel, och på så sätt få både flexibilitet och kontroll. Men Adobe har gjort ett aktivt val att inte gå den vägen. All AI‑användning måste gå genom deras kreditmodell – en modell som är ogenomskinlig, svår att följa upp, och ofta lämnar användaren i osäkerhet kring när och hur deras credits tar slut.

Det här är inte bara en teknisk begränsning. Det är en affärsstrategi. Adobe vill behålla full kontroll över intäktsströmmarna. Varje prompt du skickar genererar pengar – men inte till utvecklaren bakom modellen, utan till Adobe. Oavsett om du använder Firefly eller en modell från Google.

För användare betyder detta ökade kostnader, svårare budgetering och färre möjligheter att experimentera med olika teknologier. Det innebär också att plugins och egna lösningar blir allt mindre relevanta. Adobe vill inte att du bygger något som står på egna ben – de vill att du bygger på deras plattform, med deras verktyg, under deras regler.

För byråer, startups och kreativa team som jobbar med AI‑baserade pipelines innebär detta en klar risk. Du tappar kontroll över både teknik och kostnader, och måste anpassa dig till en partner som i praktiken är både leverantör, återförsäljare och grindvakt. Det är en instängd affärsmodell i en värld där öppenhet och integration borde vara vägen framåt.

Det finns ett mått jag brukar spana efter och det är börsvärdet. Om man marknaden tror på bolaget av olika orsaker och allmäntillståndet på börsen är bra så ska det vara grönt.

Tittar man på DI så ser det inte bra ut för Adobe och de behöver ta till alla knep för att övertyga marknaden.

Inlåsning föder extern innovation och Adobes försprång krymper snabbt

När stora aktörer som Adobe låser in sina användare i slutna system, skapas inte bara frustration, det föder också motreaktioner. Historien har visat att varje gång en plattform försöker kontrollera för mycket, växer nya alternativ fram som bygger på öppenhet, hastighet och samarbete. Det vi ser nu är början på en sådan rörelse. Verktyg och arbetsflöden som bygger på vibe coding – alltså ett sätt att koda mer intuitivt, ofta visuellt och med AI‑stöd – blir snabbt mer kraftfulla och tillgängliga. Istället för att klicka sig genom tunga gränssnitt kan kreatörer bygga sina egna AI‑drivna lösningar som exakt passar deras behov. Det här förändrar spelplanen totalt.

I takt med att vibe coding‑verktyg utvecklas och kombineras med open source‑modeller, lokala genereringsmotorer och fria API:er, uppstår ett helt nytt sätt att arbeta kreativt. Ett sätt där användaren inte behöver vänta på nästa Adobe‑uppdatering, utan själv formar sina verktyg i realtid. Och när dessa system blir tillräckligt användarvänliga, kommer många inse att de faktiskt inte behöver Adobe längre. Försprånget de haft byggde på monopol och vana – inte på framtidens behov.

Så vad säger detta om Adobe egentligen?

Adobes agerande är ett skolexempel på hur ett företag försöker behålla monopolställning i en värld där teknik och användare rör sig snabbare än företaget själv. Jag ser det som en desperation från Adobe, att det går inte att lita på den interna innovationen, för den är helt enkelt för dålig. Genom att låtsas vara öppna, men i praktiken behålla all kontroll, skapar de ett system där du som användare är helt beroende av dem. De har börjat erkänna att Firefly inte räcker till, men istället för att erbjuda riktiga alternativ, säljer de in ett falskt val där alla vägar ändå leder till deras egen kassaapparat.

För kreatörer betyder detta att du hela tiden måste väga dina val. Vill du ha tillgång till de bästa modellerna och funktionerna, måste du spela enligt Adobes regler. Och det gäller inte bara tekniken, utan hela din affärsmodell. Från prissättning till produktion och leverans – Adobe har placerat sig som mellanhand i varje steg.

Det är ett farligt vägval för ett företag som bygger sitt varumärke på att vara kreatörernas bästa vän. I praktiken håller de nu på att bygga en miljö där innovation sker på deras villkor och din frihet som användare blir mindre för varje uppdatering.