Släktforska med AI och gör en släktbok via Claude

Det finns en liten blå bok i min familj. Handskriven, med bläck, av en man som hette Anders Persson Norin. Han levde från 1873 och oklart när, för det sista fältet, döddatumet, lämnade han tomt. Kanske hade han inte bestämt sig. Kanske verkade det onödigt.

I den boken finns sju generationer av min släkt. Namn, datum, orter. Korta rader som “Bonde i Förange” och “Emigrerade till USA 1926” och “Dödsförklarad 1852 efter emigration 1849.” Bakom varje rad ett helt liv. Troligen ett ganska hårt liv, med tanke på att de flesta bodde i Hälsingland på 1500-talet och försörjde sig på att äga ett antal kor.

Jag bestämde mig för att göra något med den boken. Inte bara skanna in den och lägga den i en molntjänst som ingen öppnar. Utan faktiskt ta reda på hur det var att leva som dessa människor. Och eftersom det år 2025 finns AI som är ganska bra på att kombinera historisk kunskap med berättarkonst, bestämde jag mig för att ta det steget fullt ut.

Resultatet är en 80-sidig familjesaga som heter Rötter i Järvsö. Och resan dit lärde mig en del om hur man faktiskt släktforskar med AI på ett sätt som ger mer än ett torrt stamträd.

Se hur min släktbok blev

1. Fotografera boken och låt AI tyda handstilen

Det första steget var enklare än jag hade trott. Jag tog fram min telefon, öppnade kameran och fotograferade sida för sida i Anders Persson Norins blå bok. Inga specialapparater. Inget scanner. Bara bra ljus från ett fönster och en telefon som de flesta av oss har i fickan.

Sedan laddade jag upp bilderna direkt i Claude och bad om hjälp med att tyda texten.

Det är här något oväntat händer. Claude är anmärkningsvärt bra på att läsa gammal handstil. Det som för mig var en röra av kursiva slingor och förkortningar och halvt utplånade bläckrader visade sig vara fullt läsbart för AI:n. Den tydde namn, datum och orter med en precision som hade tagit mig timmar att lista ut på egen hand, om jag ens hade klarat det. Gamla svenska handstilskonventioner, förkortningar som “f.” för född och “d.” för död, dialektala stavningar av ortnamn som ingen stavningsguide täcker, allt detta hanterade Claude med en lugn säkerhet som var nästan irriterande imponerande.

Resultatet blev en ren, redigerad textlista med alla namn och data från boken, redo att använda som råmaterial för det som skulle komma.

Det är värt att betona det här för alla som tvekar: du behöver inte ha ett skannat och perfekt digitaliserat dokument. Du behöver inte ens ha ett dokument i god kondition. Så länge fotot är skarpt och ljuset är okej, klarar Claude av resten. Det sänker tröskelentill i princip noll.

2. Samla mer av det du vet om din släkt

Med den tydda texten som grund gällde det att komplettera med annat material. Det finns tre källor som tillsammans ger ett bra underlag:

Fysiska dokument. Fotografera allt. Gamla brev, husförhörslängder, kyrkböcker om du har tillgång till dem. Samma metod som med boken, telefon och bra ljus.

Digitala register. Riksarkivets Digitala Forskarsalen (sok.riksarkivet.se) är gratis och innehåller husförhörslängder, emigrantregister och mantalslängder för hela Sverige. Husförhörslängderna är särskilt användbara eftersom de visar hela hushållet, vem som bodde var och när de flyttade. Arkiv Digital och Ancestry är betalda komplement om du vill gå djupare.

Familjekunskap. Fråga dina äldsta släktingar nu. Inte nästa år. Nu. De vet saker som inte finns i något register, och de är den sortens källa som inte kan återskapas.

3. Berätta för AI vad du vet

Här börjar det roliga. Med den tydda texten och kompletterande information matade jag in allt i Claude: namn, datum, orter, yrken, och de korta anteckningarna från boken.

Det viktiga är att vara specifik. “Jag har en förfader” ger dig ingenting. Det som ger resultat är att berätta kontexten:

“Min förfader Jon Östensson levde omkring 1542 i Myra 1, Järvsö socken, Hälsingland. Han ägde nio kor. Det var ett medelstort jordbruk för sin tid. Kan du beskriva hur en dag i hans liv kan ha sett ut, baserat på vad vi vet om 1500-talets hälsingska bondekultur?”

Den frågan ger dig en helt annan text än “skriv om en bonde på 1500-talet.” AI:n har tillgång till enorma mängder historisk kunskap om allt från Dackeupproret till hur man beredde läder och vad man drack vid julbordet. Du behöver ge den en koordinat att starta från.

4. Använd AI som historielärare

Det som överraskade mig mest var inte berättandet. Det var historielektionerna.

När jag frågade om min förfader Per Norin, Soldat Nr 113 vid Järvsö kompani, fick jag inte bara en beskrivning av en enskild man. Jag fick hela indelningsverket förklarat, Karl XII:s krig, Poltava, och varför en bondson i Hälsingland på 1800-talet hade ett klangfullt krigsnamn istället för sitt patronymikon. Plötsligt hängde allt ihop.

Det är AI:ns stora styrka i det här sammanhanget: den kan zooma ut och zooma in. Den kan säga “år 1709, när din morfars morfars morfar troligen var ung, hände det här i Sverige” och sedan zooma in på hur det påverkade en specifik by i en specifik dalgång.

Frågor som fungerar bra:

“Vad hände i Sverige under det här decenniet, och hur påverkade det vanliga bönder i Hälsingland?”

“Hur firade man bröllop i det här ståndet och den här regionen under 1800-talet? Vad åt man, vad drack man, vem satt var?”

“Min förfader emigrerade 1849 till Amerika och dödsförklarades 1852. Vad kan ha hänt? Vilka var de vanligaste scenarierna?”

Den sista frågan gav mig tre troliga historier om Jonas Hansson som försvann i Amerika. Ingen av dem kan bevisas. Alla är historiskt möjliga. Det är precis vad släktforskning ibland är: sannolika berättelser om obevisliga fakta.

5. Låt AI skriva, men styr berättelsen

Det är viktigt att förstå vad AI kan och inte kan göra i det här sammanhanget.

Den kan skriva levande historisk prosa baserad på fakta, förklara sociala strukturer, matvanor, festkultur och klasshierarkier, och bygga en trovärdig kontext kring de datum och namn du ger den. Den kan inte hitta på fakta om dina specifika förfäder, komma åt register du inte har delat, eller garantera att de historiska detaljer den presenterar är helt korrekta ner på decimalen.

Det är du som håller i rodret. AI:n är en väldigt kunnig skribent som inte kan gå till biblioteket själv. Du ger den källmaterialet, du styr tonen, du bestämmer vad som ska vara med. I mitt fall fattade jag medvetna beslut om att texten skulle vara humoristisk men respektfull, att historiska fakta om till exempel spanska sjukan 1918 skulle vara korrekta, och att de fiktiva scenerna tydligt skulle framgå som rekonstruktioner.

Resultatet: 80 sidor om nio generationer i Järvsö-dalen, från 1500-talets kor till 1940-talets barnbarn i Duluth, Minnesota.

6. Från 28 rader data till ca 80 sidor

Det ursprungliga datasetet var litet. Väldigt litet.

Anders Persson Norins blå bok innehöll ungefär 28 rader med faktauppgifter om den direkta familjelinjen. Namn. Datum. Orter. Yrken i ett ord. “Bonde.” “Soldat.” “Handlande.” Ibland ett barnantal. Om man räknar med mellanslag och skiljetecken rör det sig om kanske 400 ord totalt — ungefär en halv A4-sida information om sju generationer människor.

Den färdiga boken Rötter i Järvsö innehåller 18 137 ord fördelade på 383 stycken och ungefär 80 till 95 sidor. Det är en multiplikationsfaktor på ungefär 45.

Men det är inte AI:n som uppfunnit de 17 700 orden. Det är historia.

AI:n kan ta ett litet, specifikt och torrt dataset och placera det i ett enormt sammanhang av redan existerande kunskap. Varje faktauppgift i den blå boken aktiverar ett lager av historisk kontext som AI:n redan känner till.

“Soldat vid Järvsö kompani” utlöser: indelningsverket, Karl XI:s militärreform, stormaktstidens krig, Poltava 1709, hur soldattorp fungerade, vad meniga åt i fält, hur soldatnamn tilldelades. Allt detta är etablerad historisk kunskap. AI:n vet det. Den behöver bara en koordinat för att aktivera det.

“Emigrerade till USA 1926, Duluth Minnesota” utlöser: den sena svenska emigrationsvågen, Duluth som järnmalmsstad vid Lake Superior, den skandinaviska invandrargemenskapens organisering, hur man anglifierade svenska efternamn och varför.

“Dog 2 september 1918, 18 år” utlöser: spanska sjukan, dess andra och dödligaste våg hösten 1918, varför just unga vuxna dog av den, hur pandemin nådde svenska landsortsbyar.

Varje rad i den blå boken var en nyckel till ett rum som redan fanns. AI:n öppnade dörrarna.

Det handlar inte om att AI:n hittar på. Det handlar om att din familjs specifika data, hur liten den än är, ger ett ankare för historien att hänga på. Utan ankaret är historien abstrakt. Med ankaret blir den personlig. “Bönderna i Hälsingland drabbades av Dackeupprorets efterdyningar” är en historisk mening. “Jon Östensson i Myra 1, med sina nio kor, levde tre år efter att Nils Dacke styckades och sattes upp på stör” är något helt annat.

Det är skillnaden mellan att läsa en Wikipedia-artikel och att läsa om sin egen familj.

7. Det tomma fältet

Det finns en detalj i den blå boken som jag inte kan släppa.

Anders Persson Norin fyllde i alla fälten omsorgsfullt. Födelsedata. Orter. Yrken. Barnens namn. Barnbarnens namn. Han byggde ett kodningssystem av en precision som imponerar även i dag. Och i slutet, för sig själv, fyllde han i allt utom ett fält.

Döddatum. Tomt.

Jag bad AI:n skriva om det. Inte förklara det. Bara skriva om det. Och det var det vackraste stycket i hela boken. Det är vad AI kan göra med en liten blå bok och lite uppmärksamhet. Det kan ge de döda en röst som är mer än tre rader i ett kyrkregister.

8. Så här kommer du igång

Det finns ingen rätt väg in i det här. Men det finns en väg som fungerar bättre än de flesta andra, och det är den här.

Börja med det fysiska. Gå hem till din äldsta levande släkting och fråga om de har något. Brev, foton, dokument, en bok. Fotografera allt med din telefon i bra ljus. Gör det nu, inte nästa gång du besöker dem. Den sortens källa kan försvinna utan förvarning och den kan inte återskapas.

Bygg ett skelett först. Innan du tar in AI:n, bygg ett enkelt stamträd med de namn och datum du har. Det behöver inte vara fancy. En tabell i Word eller ett anteckningsblock duger. Du vill ha: namn, födelseår, dödsår, ort, yrke. Det är nog. Anledningen till att du gör detta först är att det tvingar dig att se vilka luckor du har, och luckorna är faktiskt intressanta. En förfader som försvinner ur registren kan vara precis lika berättelsebärande som en som är väldefinierad.

Ladda upp dina bilder direkt i Claude. Om du har fotograferat gamla handskrivna dokument, ladda upp dem och be Claude tyda texten innan du gör något annat. Du behöver inte förbearbeta bilderna eller ha ett perfekt resultat. Skriv bara: “Kan du läsa och transkribera den handskrivna texten i den här bilden?” Claude hanterar gammal svenska handstil, förkortningar och blekt bläck bättre än du kanske förväntar dig.

Gå till Riksarkivet. sok.riksarkivet.se är gratis och innehåller husförhörslängder, mantalslängder och emigrantregister för hela Sverige. Sök på ditt förfaders namn och socken. Ofta hittar du mer än du väntade dig.

Välj en person och en tid. Det vanligaste misstaget är att vara för bred. Välj en konkret person, sätt dem i sin tid och plats, och fråga om just det. Använd den här mallen:

“Jag håller på att skriva om min förfader [namn], som levde [ungefärliga år] i [ort och landskap]. Hans/hennes yrke var [yrke]. Kan du beskriva hur vardagslivet kan ha sett ut för en person av hans/hennes stånd och tid? Beskriv gärna boendet, maten, årstidernas rytm, och hur viktiga historiska händelser under den perioden kan ha påverkat honom/henne direkt.”

Iterera och fördjupa. Det första svaret är inte det bästa svaret. Ställ följdfrågor om det som väckte din nyfikenhet. Varje svar öppnar nya dörrar.

Skriv kapitel för kapitel. När du känner att du har tillräcklig historisk förståelse för en person, be AI:n skriva ett kapitel. Sätt en ton, bestäm om fiktiva scener är tillåtna och hur de ska markeras, läs igenom och justera.

Samla allt till slut. Be AI:n skriva ett förord och en epilog. Lägg till ett persongalleri med alla dokumenterade namn och datum som ett appendix. Det ger boken en referenskaraktär utöver berättelsen, och det är ofta den del som släktingarna slår upp först.

Det tar tid. Räkna med tio till tjugo timmar fördelat över flera veckor för ett seriöst projekt. Men det är din historia, och den försvinner om ingen tar hand om den. En liten blå bok med 400 ord kan bli 18 000. Det krävs bara att någon bestämmer sig för att öppna dörrarna.

Välj en person och en tid. Det vanligaste misstaget är att vara för bred. Välj en konkret person, sätt dem i sin tid och plats, och fråga om just det. Använd den här mallen:

“Jag håller på att skriva om min förfader [namn], som levde [ungefärliga år] i [ort och landskap]. Hans/hennes yrke var [yrke]. Kan du beskriva hur vardagslivet kan ha sett ut för en person av hans/hennes stånd och tid? Beskriv gärna boendet, maten, årstidernas rytm, och hur viktiga historiska händelser under den perioden kan ha påverkat honom/henne direkt.”

Iterera och fördjupa. Det första svaret är inte det bästa svaret. Ställ följdfrågor om det som väckte din nyfikenhet. Varje svar öppnar nya dörrar.

Skriv kapitel för kapitel. När du känner att du har tillräcklig historisk förståelse för en person, be AI:n skriva ett kapitel. Sätt en ton, bestäm om fiktiva scener är tillåtna och hur de ska markeras, läs igenom och justera.

Samla allt till slut. Be AI:n skriva ett förord och en epilog. Lägg till ett persongalleri med alla dokumenterade namn och datum som ett appendix. Det ger boken en referenskaraktär utöver berättelsen, och det är ofta den del som släktingarna slår upp först.

Det tar tid. Räkna med tio till tjugo timmar fördelat över flera veckor för ett seriöst projekt. Men det är din historia, och den försvinner om ingen tar hand om den. En liten blå bok med 400 ord kan bli 18 000. Det krävs bara att någon bestämmer sig för att öppna dörrarna.

Källor

Riksarkivets Digitala Forskarsalen: sok.riksarkivet.se
Arkiv Digital: arkivdigital.se
Claude (Anthropic): claude.ai
Hälsinglands museum: hembygd.se
Indelningsverkets historia,
Riksarkivet: riksarkivet.se