Läser nu: Schibsted hoppar av SPCMO och dansar in i OpenAI´s famn
- 01
Schibsted hoppar av SPCMO och dansar in i OpenAI´s famn
Schibsted har lämnat SPCMO, föreningen för presspublicister. Varför? För att de just slutit ett saftigt avtal med OpenAI. Med andra ord: dags att släppa papperspressens kramgoa regler och omfamna framtiden – även om det skaver lite i gammelmedia.
Innehållsförteckning
Från Google-buffé till AI-fest
Publicister har länge ridit på Googles trafikvåg – länkade artiklar, nyhetsflöden och SEO-trixande. Men den eran sjunger på sista versen. Nästa stora scen är inte sökmotorer, utan LLMs. De stora språkmodellerna (som den här du läser nu) kommer att bli nästa plats där information hämtas, analyseras och återges. Så varför stå kvar i garderoben när festen är hos OpenAI?
Varför Schibsted säger hejdå till SPCMO
Schibsted valde alltså att lämna SPCMO för att kunna dela sitt innehåll med OpenAI utan att hamna i konflikt med föreningens regler om publicistisk kontroll. Tolkningen? De vill vara först i kön till framtidens informationsflöde. Är det ett svek eller smart positionering? Tja, det beror på om man tycker framtiden är något man ska bromsa eller hoppa på i 200 km/h.
Liknande revolutionskliv
Det är inte första gången mediaindustrin står med byxorna nere inför en teknisk revolution. Här är några déjà vu-moment från historien:
- Radion på 1920-talet: Tidningar panikade när rösten från radion började leverera nyheter snabbare än tryckpressen hann bläcka papperet.
- TV-nyheter på 1950-talet: Folk kunde plötsligt se nyheterna – inte bara läsa dem. Tidningarna skakade i sina kostymer.
- Internet på 1990-talet: Annonspengar försvann, klickjakten började, och många trodde journalistiken var dödsdömd.
Och varje gång sa man att det var slutet för “riktig journalistik”. Varje gång överlevde journalistiken – men bara de som vågade tänka nytt och anpassa sig. Kanske är Schibsted bara det senaste exemplet på det.
Vad innebär det för journalistiken?
Det stora frågetecknet: kan journalistik fortsätta vara kvalitativ och oberoende om den används för att träna AI? Svaret är kanske inte glasklart, men det är definitivt så att journalistikens nästa publik inte bara heter “Google-sökare”, utan “ChatGPT-användare”, “Siri-frågare” och “robotassisterade beslutsfattare”.
Så, är det här framtiden?
Ja. AI är inte en fluga. Det är nästa steg i informationsrevolutionen. Schibsted kanske bara är först ut genom dörren – frågan är om de andra kommer efter eller om de fastnar i dörrkarmen och ropar efter etik och tryckfrihet som om det vore 1996.
