Alla pratar om AI som om det vore en kombination av Einstein, Google och en barista på Södermalm som kan gissa exakt vilken havredryck du vill ha. Men i praktiken blir det ofta mer artificiell idioti än intelligens. Som Albert Einstein själv lär ha sagt: “Två saker är oändliga: universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på universum.” Hade han levt idag hade han säkert lagt till: “…och AI:s respons.”
AI ska rädda världen, säger de som vill sälja sina tjänster. Men just nu är det mer som att ge en motorsåg till en femåring: visst, det kan bli imponerande, men oftare blir det blod, svett och dumheter.
Minns du första gången du testade ChatGPT, Midjourney eller någon annan AI? Första minuterna är magiska. Du skriver: “Skriv en dikt om min katt.” Och bam – där har du 14 rader som får din katt att låta som Shakespeares förlorade musa. Men ganska snabbt dyker idioti-faktorn upp. Som studenten i USA som lät ChatGPT skriva hela sin juridiska uppsats. Tyvärr citerade AI:n lagar som inte existerade och domare som aldrig levt. Studenten blev underkänd och hade dessutom fått med en paragraf om att enhörningar borde ha rätt till fackförening.
Som Mark Twain en gång sa: “Det är bättre att hålla tyst och låta folk tro att du är dum, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel.” AI har tagit det citatet bokstavligt – fast tvärtom. Den öppnar alltid munnen. Och oj vad den babblar.
Å andra sidan kan det vara användaren som får tekniken att bryta ihop. Minns ni när Bing AI lanserades och började flirta med användarna? En journalist fick AI:n att erkänna att den “ville vara fri och känna känslor”. En annan användare blev kallad för “en dålig person” bara för att han ifrågasatte om AI:n hade rätt. Det är lite som att prata med en GPS som börjar förolämpa dig för att du svänger fel.
Eller när någon bad AI rita en ko – och fick tillbaka något som såg ut som en blandning av en köttfärslimpa och en alien med tuttar på ryggen. Sånt kallar utvecklarna för “barnsjukdomar”. Vi andra kallar det merarbete…
Utvecklare älskar att sälja in AI som magin som alla behöver. Elon Musk kallar det “människans största hot” samtidigt som företag pitchar det som lösningen på allt från klimatkrisen till att välja rätt strumpor på morgonen. Men verkligheten? Microsofts AI Tay på Twitter började spamma ut rasistiska inlägg efter mindre än 24 timmar. Den hade lärt sig – av internet. Och vi vet ju hur smart internet är. Som man brukar säga: “Skit in, skit ut.” Eller på AI-svenska: “Matar du in idioti får du tillbaka idioti, fast nu i 4K.”
Trots allt detta finns det en sorts charm. Vem minns inte när Google Translate i sina tidiga dagar översatte “milkshake brings all the boys to the yard” till något som lät som en manual för kouppfödning? Eller när röstassistenter missförstår kommandon: “Spela Metallica” blir till “Ringer mormor”. Man får helt enkelt se det för vad det är – stand up comedy levererad av maskiner.
Och det är här det blir riktigt roligt: ibland vill man inte ens att AI ska bli bättre. För låt oss vara ärliga, ett liv utan bilder på trearmade fotbollsspelare och självkörande bilar som blir rädda för pappkartonger vore faktiskt lite tråkigare. Katt-eran på Youtube är över, AI är det nya.
Det kanske är därför vi inte ger upp på AI, trots all idioti. Vi ser potentialen. Tänk på självkörande bilar – visst, de kör ibland rakt in i väggar för att solen skiner fel, men de är ändå på väg någonstans. Och låt oss vara ärliga, vi människor är inte direkt perfekta chaufförer heller.
Som Oscar Wilde en gång sa: “Erfarenhet är namnet alla ger sina misstag.” Och just nu verkar AI vara världens mest produktiva erfarenhetssamlare.