
Ett gigantiskt AI‑datacenter planeras nära Cheyenne, Wyoming. Redan i första fasen väntas det käka fem gånger mer el än alla hushåll i delstaten tillsammans – och på sikt kan det förbruka dubbelt så mycket som hela Wyoming producerar. Det är alltså som om någon byggde en gigantisk hårddisk med smått orimlig aptit mitt ute på prärien – och kopplade in den i hela delstatens elnät.
I första fasen drar centret 1,8 GW. Det är mer än alla hushåll i Wyoming tillsammans. Men det stannar inte där. Planen är att skruva upp siffran till 10 GW. Bara för perspektiv: 1 GW kan försörja ungefär en miljon hem. Wyoming har under 600 000 invånare. Gör matten själv – det här monstret skulle kunna driva hela staten flera gånger om, om det inte slukade allt själv.
Vid cirka 5 GW passerar datacentret gränsen för vad hela delstaten producerar på ett år. Och vid full kapacitet – 10 GW – är det som om någon sa: “Vi bygger ett AI‑husdjur som kräver dubbelt så mycket el som hela Wyoming kan producera”.
Ingen överraskning att elnätet inte klarar detta. Därför planeras egna kraftkällor – både gas och förnybart. Energibolagen Tallgrass och Crusoe står bakom projektet. Vilka AI‑företag som ska använda allt detta? Hemligt. Såklart.
Wyomings guvernör kallar det hela en seger för delstaten. Inte konstigt, med tanke på att Wyoming redan producerar tio gånger mer energi än de själva använder. Gasbolagen gnuggar händerna. Det här är deras dröm.
Här kommer den verkliga frågan: blir samhället faktiskt bättre av detta? Eller matar vi bara ett par techjättar med ännu fler miljarder? På kort sikt kan datacentret skapa jobb och boosta den lokala ekonomin. Men långsiktigt? Det här är bolag som kommer sitta på infrastruktur större än vissa länders – och med det följer makt. Makt över elpriser, över politiska beslut och i förlängningen över vår vardag.
Tänk efter: AI är på väg att bli lika grundläggande som internet. Men internet kunde du stänga av hemma om du ville. AI‑system som styr allt från arbetsmarknaden till sjukvården? Inte lika lätt att koppla ur. Och vi bygger allt detta åt privata företag som drivs av… vinstintresse. Hur mycket av denna framtid är egentligen för vår skull?
Och så har vi det där riktigt luriga: vad ska allt detta AI användas till? Att skapa gulliga kattbilder? Kanske. Men också till massövervakning, automatiserade beslut i rättssystemet och styrning av samhällsprocesser. Vem bestämmer vilka algoritmer som används? Vem tar ansvar när AI gör fel? Och hur mycket av våra liv vill vi egentligen lämna över till maskiner vars enda mål är att optimera – ofta för någon annans vinst? Det är svårt att inte känna en liten Orwell‑vibb här.
Det här är ett vägskäl. Om AI blir lika livsviktigt som el eller vatten, kan vi ens säga nej när utvecklingen börjar skena? Och vad händer med våra elräkningar när miljardprojekt behöver mer ström än hela städer? Det kanske är dags att ställa den där obekväma frågan: bygger vi en smartare värld – eller bygger vi bara en ny sorts bur?






